QWARNENS HISTORIA




FÖRST DREVS WESTERQWARN AV MUNKAR

Westerqwarn omtalades första gången under 1400-talets början då det drevs av munkar. 1557 övergick kvarnen i kronans ägo. 1867 till 1870 byggdes den nuvarande kvarnen med fem kvarnstenar och blev således en av de största i länet. Under denna period, närmare bestämt 1850, byggdes även magasinet.

Westerqwarn är traditionsenligt uppbyggt i tre våningar, och eftersom huset ligger i en backe var det lätt att göra direktingång till varje våning. Själva huset är byggt i tjock sten medan inredningen är ett gediget träarbete som står sig än idag.


ARBETE DYNGNET RUNT

En arbetsdag på kvarnen började klockan sex men under högsäsong gick arbetet dygnet runt. Den som var först till kvarn fick först mala, och under högsäsong kunde man få vänta i flera dagar.

På samma våning som kvarntratten ligger restaurangen

På översta våningen, där det idag är restaurang, lastades säden av vagnarna i stora säckar och fylldes i kvarntratten. Säckarna kunde väga 100 kg och bars på ryggen av bond- och kvarndrängar.

Kvarnstenarna malde säd på andra våningen

På andra våningen, där museet är idag, skedde själva malningen. Säden maldes mellan två stora, räfflade kvarnstenar som aldrig var mindre än en och en halv meter i diameter. Det var mestadels råg som odlades och maldes och det gick att ställa in stenarna så de malde finare eller grövre.

Där vi har pub kom det färdiga mjölet ut

På nedre våningen, dagens pub- och festvåning, kom den malda spannmålen ut som mjöl. Det sista mjölet maldes 1974 och 1987 gav Hallstahammars kommun och Länsantikvarien rivningstillstånd för Westerqwarn till dåvarande ägare.